Studie om magnesium · 2001

Bara 4 % av magnesiumoxid tas upp

Från magnesiumoxid togs bara omkring 4 % upp, medan andra former som klorid, laktat och aspartat togs upp betydligt bättre.

Deltagare
Friska frivilliga
Former
Oxid, klorid, laktat, aspartat
Mätning
Magnesium i urinen
Publicerad
Magnesium Research 2001

Bakgrund till studien

Magnesiumbrist är ganska vanlig, och den behandlas oftast med tabletter. Det finns många former av magnesium, och tillverkarna påstår ofta att de organiska formerna, där magnesium är bundet till en syra som mjölksyra eller asparaginsyra, tas upp bättre än de oorganiska, som oxid och klorid. Forskarna jämförde fyra former som fanns att köpa hos friska frivilliga, som fick ungefär lika mycket magnesium av varje sort. Hur mycket som tagits upp mättes genom hur mycket mer magnesium som kom ut i urinen, eftersom njurarna gör sig av med det överskott som tagits upp.

Så gick studien om magnesium till

Forskare jämförde hur mycket magnesium kroppen tog upp från olika vanliga former.

Vad visade studien?

  • Från magnesiumoxid togs bara omkring 4 % upp, betydligt mindre än från de andra formerna.
  • Magnesiumklorid, magnesiumlaktat och magnesiumaspartat togs upp betydligt bättre, och ungefär lika bra som varandra.
  • Den oorganiska formen klorid togs alltså upp lika bra som de organiska formerna laktat och aspartat.

Vad betyder resultatet?

Formen spelar roll, men inte på det sätt som reklamen ofta säger: det är inte organiskt mot oorganiskt som avgör, utan just oxiden som sticker ut åt det dåliga hållet. Magnesiumoxid är billigt men tas upp dåligt. Studien var liten och mätte bara upptaget via urinen, och den jämförde inte citrat eller glycinat, som är vanliga idag.

Originalstudien

Bioavailability of US commercial magnesium preparations.

Firoz med flera, Magnesium Research, 2001 · Studie

Läs studien på PubMed
Hela artikelnMagnesium: former, glycinat och vad det är bra för